Många som knappt kan försörja sig själva när de är ensamstående, väljer att gifta sig och skaffa familj trots att de vet att de inte har något att försörja den med. Och vad värre är, de har ingen ordning på familjen. Hela familjens sätt att leva utmärks av deras slappa och slöa vanor. De har dålig självbehärskning och är häftiga, otåliga och retliga. När sådana människor tar emot budskapet menar de att de har rätt till hjälp från sina mer välbärgade bröder. Om deras förväntningar inte infrias, klagar de på församlingen och beskyller den för att inte leva upp till sin tro. Vem måste bli lidande i dessa fall? Måste Guds verk dräneras och kassorna på olika ställen tömmas, för att ta hand om dessa stora, fattiga familjer? Nej. Föräldrarna måste bli de som får lida. De kommer i allmänhet inte att lida större brist efter att de har tagit emot sabbatssanningen än de gjorde tidigare.