Jag blev visad att när Gud förr i tiden sände sina änglar för att tjäna eller kommunicera med enskilda personer, och dessa personer insåg att de hade sett och talat med en ängel, greps de av vördnad och fruktade att de skulle dö. De hade en så upphöjd uppfattning om Guds fruktansvärda majestätet och kraft, att de trodde att det skulle förgöra dem att komma i nära kontakt med någon som kom direkt från hans heliga närhet. Jag blev hänvisad till Domarboken13:21-22: ”Så förstod Manoa att han var HERRENS ängel. Och Manoa sa till sin hustru: Vi kommer sannerligen dö, eftersom vi har sett Gud.” Domarboken 6:22-23: ”Och när Gideon insåg att det var HERRENS ängel, sa Gideon: O, Herre GUD, för jag har ju sett HERRENS ängel ansikte mot ansikte! Men HERREN sa till honom: Frid vare med dig! Frukta inte, du ska inte dö.” Josua 5:13-15: ”Och det skedde, när Josua var vid Jeriko, att han lyfte blicken och tittade, och se, en man stod framför honom och hade ett draget svärd i sin hand. Josua gick fram till honom och sa till honom: Är du med oss eller med våra motståndare? Då sa han: Nej, utan jag har nu kommit som furste över HERREN här. Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte och tillbad och sa till honom: Vad säger min herre till sin tjänare? Och fursten över HERRENS här sa till Josua: Ta skorna av dina fötter, för platsen som du står på är helig. Och Josua gjorde så.” Om änglar blev fruktade och ärade på detta sätt därför att de kom från Guds närhet, hur mycket större vördnad skulle man då inte visa Gud själv? |