Predikanter borde inpränta i människor nödvändigheten av deras (121) personliga ansträngning. Ingen församling kan blomstra, utan att dess medlemmar utför sin tjänst. Folket måste lyfta upp där predikanten lyfter upp. Jag såg, att det inte kunde uträttas något varaktigt för församlingar på olika platser med mindre än att de kan väckas upp till förståelse av att ett ansvar vilar på dem. Varje lem i kroppen borde känna att hans egen frälsning beror på hans egen personliga ansträngning. Själar kan inte frälsas utan ansträngning. Predikanten kan inte frälsa folket. Han kan vara en kanal genom vilken Gud kommer att meddela ljus till Sitt folk, men eftersom ljuset har getts, överlämnas det till folket att tillägna sig detta ljus och så i sin tur låta det lysa för andra. Folket borde känna att ett individuellt ansvar vilar på dem, inte bara för att frälsa sina egna själar, utan för att på allvar engagera sig i deras själars frälsning, som fortfarande befinner sig i mörker. I stället för att titta efter bror och syster White, för att de skall hjälpa dem ut ur deras mörker, borde de på allvar hjälpa sig själva. Om de började med att söka upp dem som hade det svårare än de själva och försökte hjälpa dem, skulle det hjälpa dem själva in i ljuset fortare än på något annat sätt. Om folk stöder sig på bror och syster White och litar på dem, kommer Gud antingen att förödmjuka dem mitt ibland er eller att avlägsna dem från er. Ni måste se upp till Gud och lita på Honom. Luta er mot Honom, och Han kommer inte att svika er. Han kommer inte att låta er gå förlorade. Dyrbara är Guds ord. ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem.” (Joh. 5:39) Detta är Kristi ord. Inspirationens ord kommer, om de noggrant och omsorgsfullt studeras och omsätts i praktiken, att grundligt utrusta er för allt gott verk. Predikanter och folk måste se på Gud.