Hannah Mores ljus har slocknat, när det nu borde ha lyst klart för att lysa upp vägen för många som vandrar på mörka vilseledande och upproriska stigar. Gud kallar på församlingen att den måste väckas från sin slummer och med djupt allvar utforska orsaken till detta självbedrägeri bland bekännare vilkas namn står i församlingsböckerna. Satan vilseleder och bedrar dem i det stora frälsningsuppdraget. Ingenting är mer svekfullt än syndens bedrägeri. Det är den här världens gud som bedrar och förblindar och leder till ödeläggelse. Satan kommer inte öppet med sina frestelser. Han förklär dessa frestelser så att det ser ut att vara något gott. Han blandar några små framsteg med dårskap och nöjen och bedragna själar betonar som en ursäkt för att de engagerar sig i dem, att mycket gott skall uppnås. Detta är bara den bedrägliga delen. Satans djävulska knep (143) är maskerade. Bedragna själar tar ett steg, och är därmed beredda att ta nästa. Det är mycket behagligare att följa sina egna hjärtans benägenheter än att stå i försvarsposition och stå emot den listige fiendens första antydan och därmed stänga vägen för hans intrång. O, hur uppmärksam är inte Satan för att se att hans lockelser snabbt tas emot och att se att själar vandrar på den väg som han har berett! Han vill inte att de skall sluta med bön och med sina formella religiösa plikter, ty om de håller fast vid dessa är de mer användbara i hans tjänst. Han förenar sitt sofisteri och sina bedrägliga fällor med deras erfarenhet och bekännelse. På det sättet ger de på ett förunderligt sätt framgång åt hans sak. De hycklande fariséerna bad och fastade och upprätthöll gudfruktiga former, medan de var fördärvade i hjärtat. Satan står i närheten och hånar Kristus och hans änglar med sina smädelser och säger: ”Jag har dem! Jag har dem! Jag har förberett mitt bedrägeri för dem. Här är ditt blod verkningslöst. Din medling och din kraft och dina underbara gärningar kan lika gärna upphöra. Jag har dem! De är mina! Trots sin höga bekännelse som Kristi undersåtar och trots att de tidigare har åtnjutit ljuset av Hans närvaro, vill jag inför den himmels åsyn, som de talar om, försäkra mig om att de tillhör mig. Det är sådana undersåtar som dessa som jag kan använda för att kunna ödelägga andra.” |