Det visades mig, att i händelse av sjukdom där vägen är klar för att frambära böner för den sjuke, skulle fallet överlämnas åt Herren i lugn förtröstan, inte i en storm av upprörda känslor. Endast Han känner den enskildes förgångna och vet hur hans framtid kommer att bli. Han som känner allas hjärtan vet om den sjuke, om han blir frisk, kommer att förhärliga Hans namn eller vanära Honom genom att bli eftersläntare och sedan avfalla. Allt vi har rätt att göra är att bedja Gud att den sjuke må tillfriskna om det är Guds vilja, i tro att Han hör de skäl vi (148) framställer för Honom i vår innerliga bön. Om Herren ser att det är det bästa, kommer Han att besvara våra böner. Men att kräva tillfrisknande utan att underordna sig Hans vilja är inte rätt.