Människor som äger tusentals tillgångar stannar hemma år efter år, upptagna av sina världsliga bekymmer och intressen och känner att de inte har råd att göra en liten uppoffring genom att delta i gudsdyrkans årliga samling. Han har välsignat dem i stort och i smått och omger dem med Sin hjälp till höger och vänster. Trots detta håller de tillbaka de små offer som Han kräver av dem. De tycker om att tjäna sig själva. Deras själar kommer att bli som den förtorkade öknen utan himlens dagg och regn. Herren har gett dem Sin nåds dyrbara välsignelse. Han har (600) befriat dem från syndens slaveri och villfarelsens träldom och har låtit det härliga ljuset från sanningen för vår tid lysa för deras förmörkade förstånd. Och skall inte dessa vittnesbörd på Guds kärlek och barmhärtighet framkalla ett tack tillbaka? Skall de som bekänner sig tro att slutet på allting är nära, vara blinda för sin egen andliga välfärd och leva för den här världen och för det här livet enbart? Förväntar de sig att deras eviga intressen skall ta vara på sig själva? Andlig styrka kommer inte att infinna sig utan ansträngning från deras sida.