Somliga måste utföra Kristi missionsbefallning. Andra skulle föra det verk vidare, som Han hade satt i gång. Detta privilegium har församlingen fått. Det var med denna avsikt den organiserades. Varför har dess medlemmar då inte tagit på sig detta ansvar? Det finns de, som har sett denna stora försummelse. De har sett många lidande och nödställda människors behov och har i dessa själar känt igen dem, som Kristus gav Sitt liv för. Sålunda har deras hjärtan blivit upprörda av medkänsla, alla krafter har väckts till handling. De har organiserat sig med dem, som vill vara med i utbredandet av evangeliet till de många själar som befinner sig i moraliskt fördärv och synd, för att de skall kunna köpas tillbaka från ett liv i utsvävningar och synd. Personer, som har varit engagerade i detta kristna hjälparbete, har gjort, vad Herren önskade skulle göras och Han har erkänt deras arbete. Det som har utförts i detta avseende, är något, som varje sjundedags-adventist av hela sitt hjärta skulle stödja och visa förståelse för och gå in i med stor iver. Församlingen har gått miste om mycket genom att försumma detta arbete, som ligger inom dess eget område och genom att den inte velat bära dessa bördor. Om församlingen hade gått in i detta arbete, som den borde ha gjort, skulle den ha medverkat till att frälsa många människor.