En av de närvarande reste sig från sin böneställning och sade, att han i det förflutna inte varit i samklang med vissa andra och inte känt någon kärlek för dem. Nu, däremot, såg han sitt rätta jag. Med stort allvar upprepade han budskapet till församlingen i Laodicea: ”’Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting’. I min självrättfärdighet var det så här jag kände det”, sade han. ”’[O]ch du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.’ Nu inser jag att detta är mitt tillstånd. Mina ögon har blivit öppnade. Min anda har varit hård och orättfärdig. Jag trodde att jag var rättfärdig, men mitt hjärta har smält, och jag inser mitt behov av de dyrbara anvisningarna från Den, som har genomskådat mig fullständigt. Oh, hur rika på nåd och barmhärtighet samt kärlek är orden: ’Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att (105) du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.’” Upp. 3:17, 18.