Vad blev resultatet av att Anden gavs på Pingstdagen? Det glada budskapet om en uppstånden Frälsare fördes ut till de avlägsnaste delar av den bebodda världen. Lärjungarnas hjärtan var till överflöd fyllda med en människokärlek så full, så djup och så vittomfattande att den drev dem till att dra ut till jordens ändar och vittna: Det vare ”fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors.” (Gal. 6:14.) Då de förkunnade sanningen sådan den är i Jesus gav hjärtat efter för budskapets kraft. Församlingen såg hur omvända strömmade till från alla håll. De som blivit efter på vägen kom tillbaka. Syndare (20) förenade sig med kristna för att söka den dyrbara pärlan. De som hade varit de bittraste motståndarna till evangeliet blev nu dess förkämpar. Profetian blev uppfylld: Den svagaste bland dem skall vara ”såsom David” och Davids hus ”såsom en Herrens ängel”. Varje kristen såg i sin broder den gudomliga bilden på kärlek och välvilja. Ett intresse var dominerande. En strävan att efterlikna Kristus uppslukade alla andra. Den enda ärelystnad de troende hade var att uppenbara en Kristus-lik karaktär och att arbeta för utvidgandet av Hans rike.