Vilken undervisning som bör meddelas.
Utom vårt samfund finnas många sannt kristna, som leva efter det ljus, de ha, och Gud ser med större välbehag på dessa än på dem, som ha större ljus, men ej bruka detta genom att göra motsvarande gärningar. Lärjungarna träffade en gång en man, som verkade i Jesu namn, och då Johannes omtalade detta för Jesus, sade han: "Vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss." Men Jesus bestraffade detta Johannes' sinnelag och sade: "Den, som icke är emot oss, han är för oss" (Luk. 9: 38, 39). Han, som är vägen, sanningen och livet, vill bliva uppenbarad både i deras liv, anda och uppförande, som tro på Jesus och som vilja lära av honom. Lärarna och föräldrarna böra utvisa det ömmaste intresse och medlidande för dem, som ej tro på sanningen. De böra aldrig varken med ord eller handling såra den människa, Kristus köpt med sitt blod. Om de äldre visa likgiltighet och köld och hysa ett osympatiskt, frånstötande sinnelag komma barnen att taga efter, och på så sätt blir deras karaktär ej danad efter den gudomliga förebilden. Vi måste med tålamod uppfostra barnen till att förstå, att Gud fordrar av dem, att de skola vara missionärer, och att de icke få vara egenkära, trångbröstade och ofördragsamma, utan att de i stället skola vara storsinta i sina föreställningar och tankar angående andra människor. Om alla utföra sitt verk i kärlek och visa sig verkligt kristligt förekommande, skola de vinna själar och föra dyrbara kärvar in i Herrens lada.