Som följd av sin egoism och sin jordbundenhet kunde inte ens Jesu apostlar fatta den andliga härlighet som han försökte uppenbara för dem. Det var först efter Jesu himmelsfärd till sin Fader och efter det att den helige Ande hade utgjutits över de troende, som apostlarna fullt kunde förstå Frälsarens egenart och uppgift. Efter det att de hade fått den helige Andes dop började de förstå, att de hade stått inför härlighetens Herre. Efterhand som de kom att tänka på Jesu uttalanden, öppnades deras sinnen till att fatta profetiorna och förstå de under som han hade utfört. Hans livs underverk klarnade för dem. De kom att likna människor som vaknar efter en dröm. De förstod att "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning". (Joh. 1:14.) Det var faktiskt så att Jesus hade kommit från Gud till en syndig värld för att rädda Adams avfälliga efterkommande. I sina egna ögon tyckte sig nu apostlarna vara av mindre betydelse än innan de förstod detta. De blev aldrig trötta på att tala om hans ord och gärningar. Hans undervisning, som de bara dunkelt hade förstått, blev nu för dem som en ny uppenbarelse. Skrifterna blev en ny bok för dem.