Herren låter hinder resas, så att Hans visdom och kraft måtte sökas ödmjukt, allvarligt och uthålligt, och tydligt framställas. Inget skiljer själen så snabbt och påtagligt från Gud och för till nederlag, som att människor blåser upp sig i sin (320) fåfänga, och talar högmodigt och skrytsamt, samt sätter sig över sina medmänniskor, som är Guds egendom. »{…} ni inte tillhör er själva … Ni har blivit köpta och priset är betalt«, ja, med Guds Sons dyrbara blod. {Första Korintierbrevet 6:19; 7:23.} Herren allena skall upphöjas. Låt varje mänsklig medarbetare förbli vid sin läst och inte söka, att inta den plats, som tillhör Gud. Det har förekommit alldeles för mycken förtröstan på människor.