Många deltagare vid andaktsmöten, som har instruerats av Guds tjänare och blivit starkt förnyade och välsignade av, att söka Jesus, har ändå vänt åter till sina hem, utan att ha fått det bättre, än då de lämnade dem, eftersom de inte har satt värde på bön och vaksamhet efter hemkomsten. De känner sig ofta manade, att beklaga sig inför andra, eftersom de medger sin förlust. Några knorrar emot Gud, och tillrättavisar inte sig själva som orsak till det egna mörkret och sinnets lidanden. De bör inte vara nedlåtande inför andra. Felet ligger hos dem själva. De har babblat och skojat och avvisat den Himmelske Gästen, och samtidigt skämt ut sig. Det är allas privilegium, att behålla Jesus hos sig. Om de gör det, kommer deras ord att vara väl valda samt kryddade med nåd. Deras hjärtans tankar måste vänjas vid, att meditera över himmelska och gudomliga ting.