”Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.” {Verserna 23-24.} Han visar alltså, att brott har sitt ursprung i sinnet, och de som tillåter hat och hämnd att hitta en plats i sina hjärtan, har redan satt sina fötter på mördarens väg, och deras offer är inte godtagbara för Gud. Det enda botemedlet är, att utrota all bitterhet och fiendskap från hjärtat. Men Frälsaren går till och med längre, än så här och förklarar, att om någon annan har något emot oss, bör vi sträva efter, att stilla hans sinne och, om möjligt, ta bort dessa känslor från det, innan vårt offer kan bli godtagbart för Gud. Denna lektion är av särskild betydelse för kyrkan vid denna tid. Många är nitiska i religiösa tjänster, medan det finns olyckliga skillnader mellan dem och deras bröder, som det ligger i deras makt att ta bort och som Gud kräver, att de tar bort, innan Han accepterar deras tjänster. Kristus har så tydligt pekat ut den kristnes väg i denna fråga, att det inte borde råda någon fråga i hans sinne om hans plikt.