Guds straffdomar kommer att drabba dem som förtrycker och förgör Guds folk. Han har haft tålamod med de ogudaktigaså länge att de vågar fortsätta med sina överträdelser. Men straffet blir inte mindre säkert eller mindre förödande, därför att det så länge har skjutits upp. ”HERREN skall resa sig som på Perasims berg, och han skall vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.” (Jes 28:21). För vår barmhärtige Gud är bestraffandet ett förunderligt verk. ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död.” (Hes 33:11). Herren är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning ... förlåter överträdelse, synd och skuld”, men låter ”ingen gå ostraffad”. (2 Mos 34:6, 7; Nah 1:3). Genom fruktansvärda ting kommer han att i rättfärdighet försvara sin nedtrampade lags auktoritet. Att Herren dröjer med att skipa rättvisa ger oss en föreställning om hur strängtdet straff blir som väntar överträdaren. Det folk som han länge haft fördragsamhet med, och som han inte dömer förrän det helt har fyllt sitt mått med ogudaktighet, skall till sist få dricka vredens bägare oblandad med nåd.