Då fienderna åberopade sedvanor och nedärvda läror eller påvens påståenden och myndighet, bemötte Luther dem med Bibeln och Bibeln allena. Här förekom det argument, som de inte kunde bemöta; därför krävde man högljutt hans blod, liksom judarna hade krävt Jesu blod. ”Han är en kättare”, ropade de romersk-katolska fanatikerna. ”Det är en synd, att låta honom leva blott en timme längre. Låt galgen strax resas för honom!” Men Luther blev inte ett byte för deras raseri. Gud hade en gärning för honom att utföra, och himmelens änglar blev utsända, för att beskydda honom. Icke desto mindre blev många, som genom Luther hade tagit emot det kostbara ljuset, offer för Satans bitterhet och led pina och död för sanningens sak. |