Undvik vredens berusning – En sorts människor växer upp utan självbehärskning; de har inte tyglat humöret och tungan; och somliga av dessa hävdar sig vara Kristi efterföljare, men det är de inte. Jesus har inte föregått med ett dylikt exempel. När de besitter Frälsarens ödmjukhet och saktmod, kommer de inte att ge rum åt det naturliga hjärtats impulser, ty sådant hör Satan till. Vissa är nervöst lagda, och om de börjar att förlora självbehärskningen i ord eller anda vid provokation, blir de i lika hög grad berusade av vrede, som suputen blir av sprit. De blir oresonliga, och sätter sig benhårt på tvären. I sådana stunder är de inte riktigt kloka; för tillfället äger Satan full kontroll. Varje dylikt vredesutbrott försvagar nervsystemet och de moraliska krafterna, samt gör det vanskligt, att hålla inne ilskan vid framtida provokationer. För den här sortens individer finns det bara ett botemedel – sträng självbehärskning under alla omständigheter. Försök, att försätta sig i förhållanden, där man inte blir retad, kanske tillfälligt lyckas; men Satan vet, var han har dessa stackars själar, och kommer att angripa dem om och om igen på deras svaga punkter. De kommer att ständigt drabbas av affekt, så länge som de värnar så ihärdigt om jaget. De bär omkring på den tyngsta vikt, som en dödlig förmår att lyfta, nämligen jaget – det ohelgade och otyglade jaget. Dock finns det hopp för dem. Sätt detta stormiga, ängsliga liv i förbindelse med Kristus, så kommer jaget ej längre att kämpa om herraväldet (The Youth’s Instructor, den 10. november, 1886).