Frälsarens vishet överbevisade den lagkloke. Han visste, att judarnas religion bestod mera i utvärtes handlingar än i invertes fromhet. Han hade något begrepp om, hur liten betydelse de ceremoniella offren hade och det ständiga utgjutandet av blod för att försona synden, när avsikten med offringarna var främmande för själen: Det syntes för honom som om den sanna godhetens och kärlekens principer var av större värde inför Gud än alla dessa bruk. Jesus kände medlidande med den ärlige lagkloke, som hade mod att utsätta sig för prästernas misshag och rådsherrarnas hotelser och att uttala sitt hjärtas uppriktiga överbevisning. ”Och Jesus, som såg, att han hade svarat förståndigt, sade till honom: ”Du är inte långt ifrån Guds rike. Och ingen dristade fråga honom något mer.” (Mark. 12: 34)