Frälsarens tillrättavisande ord till Nasarets män är tillämpbara i fallet med Paulus, fast inte bara på icke troende judar, utan jämväl på hans egna trosbröder. Hade ledarna i församlingen lagt bort all sin bitterhet mot aposteln, och godtagit honom som en särskilt kallad av Gud, till att bära fram evangeliet till hedningarna, skulle Herren ha skonat dem, så att de ständigt hade kunnat arbeta för själars frälsning. Han, som ser änden från begynnelsen, som förstår allas hjärtan, såg, vad missunnsamheten och avundsjukan, som riktades mot Paulus, skulle leda till. I Sin försyn hade Gud inte förordnat, att Paulus’ arbete skulle ända så snabbt; men Han gjorde inte ett mirakel, för att motverka de omständigheter, som Paulus’ eget handlande orsakade. |