Kvällen efter att jag hade fått en så stor välsignelse deltog jag i ett adventmöte. När stunden kom för Kristi efterföljare att säga något till hans ära, kunde jag inte hålla tyst utan reste mig upp och berättade om min erfarenhet. Jag hade inte haft en tanke på vad jag skulle säga, men den enkla berättelsen om Jesus kärlek till mig kom från mina läppar med fullkomlig frimodighet och jag var så innerligt lycklig över att vara befriad från den mörka förtvivlan att jag inte längre såg människorna omkring mig utan tycktes vara ensam med Gud. Jag hade ingen svårighet att uttrycka min frid och lycka, utom då tårar av tacksamhet kvävde mina ord när jag berättade om den underbara kärlek som Jesus hade visat mig.