Det är religion predikanter behöver, en daglig omvändelse, ett odelat, osjälviskt engagemang i Hans verk och tjänsten för Honom. Det måste finnas en självförnekelse och all avund, alla onda tankar, allt hat, all fiendskap, ondska och otro måste läggas bort. En fullständig omvändelse behövs. Somliga har förlorat vårt Föredöme ur sikte, den lidande Mannen från Golgata. I Hans tjänst skall vi inte förvänta oss bekvämlighet, ära och storhet i det här livet, ty Han, himlens Majestät, tog inte emot det. ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och hemsökt. Slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes. 53:3 - 5) Kommer vi med Hans exempel för våra ögon att välja att undvika korset och låta oss behärskas av omständigheterna? Skall vår iver, vår glöd, vara upptänd endast när vi är omgivna av dem som är vakna och hänförda av Guds uppdrag och Hans verk?