Här visas Herrens ovilja att ge upp Sitt syndiga folk. Och eftersom Han fruktade att Israel hade försummat Hans tillrättavisningar och varningar i så hög grad, att de låtit dem glömmas bort på nytt, skjuter Han upp Sina domar och ger dem en fullständig (177) repetition av deras olydnad och försvårande synder ända från Josias tid ned till deras egen tid och en upprepning av de domar Han uttalade till följd av deras överträdelser. Därigenom fick de ett nytt tillfälle att se sin synd och ångra den. Här ser vi att Gud inte finner någon glädje i att plåga Sitt folk, utan med en omsorg som överträffar en fader som hyser medkänsla med ett trilskt barn, ber Han enträget Sitt vandrande folk att vända om till lydnad.