Genom en enda människa...
Som en följd av Adams synd kom döden över hela människosläktet. Alla måste dö. Och enligt frälsningsplanen skall alla uppstå ur sina gravar. ”Både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång”. ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (Apg 24:15, 1 Kor 15:22). Men det görs en skillnad på de två grupper som skall uppstå. ”Ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.” (Joh 5:28, 29). Dessa som har ”ansetts värdiga” att få del av livets uppståndelse är ”saliga och heliga”. ”Över dem har den andra döden inte någon makt”. (Upp 20:6). Men de som inte genom omvändelse och tro har tagit emot förlåtelse måste ta emot överträdelsens straff - ”syndens lön”. De drabbas av ett straff som varierar i varaktighet och intensitet ”efter sina gärningar” (Upp 20:13), men som slutligen utmynnar i den andra döden. Eftersom det är omöjligt för Gud, i överensstämmelse med hans rättvisa och barmhärtighet, att frälsa syndaren i hans synder, tar han ifrån honom det liv som han genom sina överträdelser har förverkat och som han har visat sig ovärdig för. En inspirerad författare skriver att: ”Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.” Och en annan förklarar att de skall ”bli som om de aldrig varit till.” (Ps 37:10, Ob vers 16). Nedtyngda av skam sjunker de ned i hopplös, evig glömska.