Frånvaron av bibliskt stöd för söndagsfirandet väckte ändå en inte obetydlig förvirring. Människor ifrågasatte om deras lärare hade rätt att upphäva Guds uttryckliga bud: ”Den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat” (2 Mos 20:10) för att få dem att hedra solens dag. För att ersätta bristen på bibliska bevis måste de söka finna något annat. En ivrig förkämpe för söndagen, som besökte församlingarna i England vid slutet av 1100-talet, mötte motstånd hos trofasta sanningsvittnen. Hans ansträngningar blev så resultatlösa att han till en tid lämnade landet. Hela tiden funderade han över hur han skulle driva igenom sin lära. Då han kom tillbaka var bristen undanröjd och hans senare verksamhet bar mer frukt. Han hade med sig ett dokument som han påstod kom från Gud själv. Det innehöll den nödvändiga befallningen angående helighållandet av söndagen och dessutom fruktansvärda hotelser för att skrämma de olydiga. Man sade att detta dyrbara dokument - ett falskt dokument, en lika simpel förfalskning som den institution som det skulle stödja - hade fallit ned från himlen och hade hittats i Jerusalem på Simons altare på Golgata. Men det kom från det påvliga palatset i Rom. Bedrägerier och förfalskningar för att öka kyrkans makt och framgång har under alla tider betraktats som lagliga medel inom den påvliga hierarkin.