De tävlande vid dåtidens spel var ändå inte förvissade om segern, efter att ha ålagt sig självförnekelse och sträng självtukt. Endast ett pris stod att vinna. En deltagare kunde satsa till det yttersta, för att få den krönande äran, men då han räckte ut handen, för att nå den, gick en annan om på mållinjen och vann den eftertraktade skatten. Så är det ej i den kristna krigföringen. De, som lyder betingelserna, blir inte besvikna vid loppets slut. De kan alla uppnå priset, och vinna och bära evighetens krona.