Om föräldrar kunde känna att det är är en allvarlig plikt som anförtrotts dem, att utbilda sina barn att bli användbara i detta liv, om de ville smycka sina söners och döttrars inte själstempel för det eviga livet, skulle vi se en stor förändring till det bättre i samhället. Då skulle man inte se så stor likgiltighet när det gäller praktisk gudsfruktan och det skulle inte vara så svårt att väcka barnens moraliska känsla så att de förstår de krav som Gud ställer på dem. Men föräldrar blir mer och mer slarviga när det gäller sina barns utbildning på nyttiga områden. Många föräldrar tillåter sina barn att skaffa sig felaktiga vanor och att följa sina egna böjelser, och misslyckas med att inskärpa i deras sinnen faran med att göra detta och att det är nödvändigt att de styrs av principer.