Många som självbelåtet lyssnar till sanningen från Guds Ord är andligt döda, medan de påstår sig leva. I åratal har de gått ut och in i våra församlingar, men de verkar bara mindre och mindre känsliga för den uppenbarade sanningens värde. De hungrar och törstar inte efter rättfärdighet. De har ingen smak för andliga eller gudomliga ting. De instämmer med sanningen, men de är inte helgade genom den. Varken Guds Ord eller Hans Andes vittnesbörd gör något varaktigt intryck på dem. Deras fördömelse kommer att vara i förhållande till det ljus, de privilegier och de möjligheter som de har förringat. Många som förkunnar sanningen för andra, omhuldar själva sådant som är ont. Guds Andes enträgna böner, som gudomlig musik, Hans Ords löften, så rika och överflödande, dess hot mot avguderi och olydnad - alla är de maktlösa när det gäller att mjuka upp det hjärta som har blivit förhärdat av världen.