"Om jag var som i min mognads dagar, då Guds välvilja vilade över min hydda, då ännu den Allsmäktige var med mig, och mina barn stod runt omkring mig... När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget, då drog de unga sig undan när de såg mig, de gamla reste sig upp och blev stående. Då höll hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen, furstarnas röst ljöd då dämpad... Varje öra som hörde prisade mig då säll ,och varje öga som såg bar vittnesbörd om mig. Ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade. Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel i rättfärdighet klädde jag mig, och den var som min klädnad. Rättvisa bar jag som mantel och huvudbindel. Ögon blev jag åt den blinde, och fötter var jag åt den halte. Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut."