Han gick aldrig förbi någon människa såsom värdelös utan sökte tillämpa det läkande botemedlet på varje människa. I vilket sällskap han än befann sig, framställde han en lärdom som anpassades till omständigheterna. Varje för summelse eller förolämpning varmed människor bemötte sina medmänniskor gjorde honom ännu mer medveten om deras behov av hans gudomligt mänskliga medlidande. Han sökte väcka hopp hos de råaste och minst lovande och gav dem förvissning om att de skulle bli rena och oförvitliga och uppnå en karaktär som skulle göra dem till Guds barn.