Jesus hade, i sin barmhärtighet, förlåtit Marias synder, som hade varit många och svåra, och hennes hjärta var fullt av kärlek till sin Frälsare. Hon hade ofta hört Honom tala om Sin annalkande död, och hon var bedrövad över, att Han skulle gå ett så grymt öde till mötes. Med stora personliga uppoffringar hade hon köpt en alabasterflaska med dyrbar olja, som hon kunde smörja Jesu kropp med vid Hans död. Men hon hörde nu många uttrycka en åsikt om, att Han skulle upphöjas till kunglig myndighet, då Han reste till Jerusalem, och hon var bara alltför redo att tro, att det skulle bli så. Hon gladdes åt, att hennes Frälsare inte längre skulle bli föraktad och förkastad och tvingad, att fly för livet. I sin kärlek och tacksamhet önskade hon, att vara den första att göra Honom ära, och, för att undvika iakttagelse, smorde hon Hans huvud och fötter med den dyrbara salvan och torkade sedan Hans fötter med sitt långa, böljande hår.