Att ta ränta från de fattiga, var förbjudet. Om någon tagit en fattig persons mantel eller filt i pant, måste han återställa den före solnedgången. Den, som gjorde sig skyldig till stöld, måste dubbelt ersätta det stulna. Aktning för överhetspersoner och styresmän ålades, och domare blev varnade för, att förvränga rätten, understödja en falsk sak eller ta mutor. Falska beskyllningar och förtal förbjöds, och vänliga handlingar påbjöds även emot personliga fiender.