Medan rapporten gick från den ena staden till den andra och från by till by, fruktade å sin sida judarna för livet och dolde sitt hat mot lärjungarna. Deras enda hopp låg i, att sprida sin lögnaktiga redogörelse. Och de, som önskade att lögnen skulle vara sann, godtog den. Pilatus darrade, då han hörde talas om Kristi återuppståndelse. Han betvivlade inte vittnesbördet härom, och från den stunden saknade han frid. För världslig äras skull, av fruktan för, att förlora myndighet och liv, överlämnade han Jesus till döden. Nu var han helt på det klara med, att han inte bara hade gjort sig skyldig till en oskyldig mans blod, utan till mordet på Guds Son. Pilatus’ liv förblev ett elände in i det sista. Förtvivlan och ångest krossade varje hoppfull, glad känsla. Han vägrade, att låta sig tröstas och dog den ömkligaste död.