Dokumentet förbjöd arbete från den nionde timmen, kl tre lördag eftermiddag, till soluppgången måndag morgon. Dess auktoritetbekräftades av berättelser om många underverk. Det berättades att människor som arbetat över den bestämda tiden hade drabbats av förlamning. En mjölnare som försökte mala sitt korn såg, att i stället för mjöl kom det ut en ström av blod. Kvarnhjulet stod stilla, trots den starka vattenströmmen. En kvinna som bakade fann att brödet inte hade gräddats då hon tog ut det ur ugnen, trots att den hade varit glödande het. En annan person som hade deg färdig för bakning vid den nionde timmen, men bestämde sig för att sätta undan den till måndag, fann följande dag att den hade formats till bröd och bakats genom gudomlig kraft. En man som hade bakat bröd efter den nionde timmen på en lördag fann då han skar upp det följande morgon att det kom ut blod från det. Med hjälp av sådana orimliga och vidskepliga lögner försökte söndagsfirandets försvarare att grundlägga dess helighet. (Se Roger de Hoveden, Annals, band 2, sid 528-530).