I den plåga som följer får solen makt att ”bränna människorna såsom med eld. Och ... människorna blev brända av stark hetta”. (Verserna 8, 9, 1917). Profeterna beskriver tillståndet på jorden under denna fruktansvärda tid så här: ”Marken sörjer, ... ty skörden på fälten är förstörd. ... alla träd på marken har torkat bort, glädjen har vissnat bort från människors barn.” ”Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde ... Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete ... vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen.” ”Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, HERREN. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.” (Joel 1:10-12, 17-20; Amos 8:3).