Det är med trons öga precis som med det vanliga biologiska ögat. Stängs ljuset ute förloras synförmågan till slut. Då blir allt nattmörka dimmor som inte ens den klaraste middagssol kan skingra. Aposteln Johannes använder detta uttryckssätt när han skriver om Guds kärleksbud som ljuset, ”men den som hatar sin broder är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda” (1 Joh 2:11). Den som konsekvent håller sig till det onda och underlåter att se vad Gud i sin kärlek vill, tappar intresset för sådant som är gott och uppbyggligt. Längtan efter Gud slocknar hos honom. Själva förmågan att ta emot himmelskt ljus går förlorad. Guds erbjudande om nåd går ut till honom med samma ljusa kärlek som alltid. Men de förblindade ögonen lägger inte märke till det. Nådens ögon talar till döva öron.