Jag framlägger dessa saker nu därför att jag uppmanats att säga till mina bröder i predikoverksamheten: Genom att ni är omåttliga i fråga om mat blir ni olämpliga till att klart kunna se skillnaden mellan ”helig och vanlig eld”. Och genom denna brist på måttlighet uppenbarar ni dessutom den ringaktning ni har för de varningar, som Herren gett er. Hans ord till er är: ”Vem är bland eder, som fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Om han vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på Herrens namn och stödje sig vid sin Gud. ... Skall vi inte söka Herren så att Han kan frälsa oss från all omåttlighet i fråga om mat och dryck, från alla vanhelgande köttsliga lustar och all ogudaktighet? Skulle vi inte ödmjuka oss för Gud och lägga bort allt som förstör kropp och själ så att vi i Hans fruktan fullkomnar en karaktärens helgelse? -Vittnesbörd för församlingen 7:257, 258, 1902