Ett utvecklat intellekt är en stor rikedom, men utan en förstående och helgad kärleks uppmjukande inflytande, är det inte det mest värdefulla. Vi bör ha hänsynsfulla ord och handlingar mot andra. På tusen olika sätt kan vi visa andra uppmärksamhet i form av vänliga ord och blickar, som kommer att reflekteras tillbaka på oss själva. Det är många tanklösa kristna som genom att försumma andra visar, att de inte har någon gemenskap med Kristus. Det är omöjligt att ha gemenskap med Kristus och att trots detta vara ovänliga och glömma andras rättigheter. Många längtar intensivt efter vänlighet och sympati. Gud har gett var och en av oss en egen identitet, som inte kan slås samman med andras. Emellertid kommer våra individuella personlighetsdrag att vara mycket mindre framträdande om vi verkligen tillhör Kristus och Hans vilja är vår. Våra liv bör helgas till andras bästa och deras lycka, som vår Frälsares liv blev. Vi bör glömma oss själva och alltid söka efter tillfällen till att visa (540) tacksamhet för all den godhet som andra har visat mot oss. Vi bör använda alla möjligheter till att uppmuntra andra, mildra deras sorger och befria dem från deras bördor genom vänliga handlingar och små bevis på kärlek och omtanke. Denna form av vänlighet och uppmärksamhet som börjar i hemmet och efterhand sträcker sig utanför familjekretsen, utgör tillsammans livets summa av lycka. När dessa saker försummas, leder det till bitterhet och sorg.