Gravens stillhet tycktes nu ha sänkt sig över Golgata. En namnlös skräck grep folkmassan, som hade samlats vid korset. Förbannelserna och smädelserna dog på folkets läppar. Män, kvinnor och barn föll framstupa på marken. Skarpa blixtar flammade då och då fram ur molnet och upplyste korset och den korsfäste Frälsaren. Alla – präster, rådsherrar, skriftlärde, bödlar och pöbel – trodde att hämndens dag hade kommit över dem. Efter en stund viskade någon att Jesus skulle stiga ned från korset. Några försökte leta sig tillbaka till staden. De slog sig för bröstet och jämrade sig.