Hur stort intresse visade inte Kristus denna enda kvinna! Hur angelägna och vältaliga var inte hans ord! När kvinnan hörde dem, lämnade hon sin vattenkruka, och gick in i staden och sade till sina vänner: "Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?" Så läser vi att "många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull". V. 29, 39. Och vem kan beräkna det inflytande som dessa ord har utövat till människors frälsning under tidernas gång?