En avdelning av de romerska trupperna låg i läger i närheten, på sjöstranden, och Jesus avbröts nu av den höga basunstöten, som var signalen för soldaterna, att samlas på slätten nedanför. De ställde sig i regelbunden ordning och böjde sig, för att hylla den romerska standaret, som höjdes inför dem. Med bitterhet såg judarna på denna scen, som påminde dem om deras egen förnedring som nation. Strax därefter skickades budbärare från armén med order till olika avlägsna poster. Då de slet uppför den tvära branten, som gränsade till stranden, kom de nära den lyssnande folkmassa, som omgav Jesus, och de tvingade några av de judiska bönderna, att bära deras bördor åt dem uppför den branta stigningen. Bönderna motsatte sig detta förtryck och tilltalade sina förföljare i hårda ordalag; men de måste slutligen lyda soldaterna och utföra den ringa uppgift, som krävdes av dem. Denna uppvisning av romersk auktoritet upprörde folket till indignation, och de vände sig ivrigt om, för att höra, vad den Store Läraren skulle komma att säga om denna grymma handling av förtryck. Med sorg, på grund av de synder som hade fört judarna i sådan träldom, såg Jesus på den skamliga scenen. Han noterade också det hat och den hämnd, som stod stämplad på judarnas ansikten, och visste, hur bittert de längtade efter makt, för att krossa sina förtryckare. Sorgesamt sade Han: –