Folket blev åter påmint om Sabbatens eller vilodagens heliga förpliktelse. De årliga högtiderna blev förordnade, vid vilka alla män ibland folket skulle församla sig inför Herren samt till Honom föra sina tackoffer och förstlingsfrukterna av Hans gåvor. Ändamålet med alla dessa regleringar blev även framställt: de härrörde inte från utövandet av en blott och bart godtycklig överhöghet, utan alla gavs till Israels barns nytta. Herren sade: "Ni skall vara mina heliga" – värdiga, att bli erkända av en helig Gud.