Ofta hjälper man de fattiga bäst genom att ge dem undervisning i praktiskt arbete. De som inte har fått lära sig att arbeta, saknar i regel också goda vanor som flit, uthållighet, sparsamhet och självförsakelse. De vet inte hur de skall hushålla. Ofta är det genom brist på försiktighet och gott omdöme som de slösar bort det som skulle ha försörjt familjen och gett den ett anständigt och bekvämt liv, om det hade använts med försiktighet och sparsanthet. "De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder." Ords 13:23.