Gud överger inte en enda människa så länge det finns något som helst hopp om räddning för henne. Det är människan som vänder sig bort från Gud, inte tvärtom. Vår himmelske Fader visar oss medkänsla och varnar oss och vädjar till oss ända tills det har gått så långt att allt han gör är helt förgäves. Ansvaret vilar på oss själva. Genom att stå emot Guds Andes maning idag blir det lättare att tillsluta ögonen för ännu större ljus nästa gång. Faran är att vi så småningom blir alltmer förhärdade, så att vi till slut inte alls påverkas av Guds Ande. Då är till och med det ljus vi tycker oss ha inget annat än mörker. Den kunskap om Gud och hans vilja vi fortfarande har, har blivit så förvänd att den grumlar vårt inte öga. Den bidrar till själens mörker.