Jag blev visad, att en del av dem som arbetade på vårt förlagskontor, på vår hälsoinstitution och i tjänsten har arbetat enbart för lönens skull. Det finns undantag. Alla är inte skyldiga till detta, men bara några få verkar inse att de måste avlägga räkenskap för sitt förvaltarskap. Resurser som hade helgats åt Gud för att främja Hans verk har slösats bort. Fattiga familjer, som har erfarenhet av sanningens helgande inflytande och som därför satte stort värde på denna sanning och var tacksamma mot Gud för den, har trott att de kunde och skulle undanhålla sig själva också det nödvändiga i livet, för att kunna föra sina offergåvor till Herrens skattkammare. Några har avstått från klädesplagg som de verkligen behövde för att få det bekvämt. Andra har sålt sin enda ko och gett de pengar de fick för den till Gud. I sin uppriktighet har de med många tacksamhetens tårar, för att de fick privilegiet att göra detta för Guds verk, böjt sig ned inför Herren med sina offergåvor och anropat Honom om Hans välsignelse över offergåvorna när de bär fram dem. De ber att de ska vara medel till att föra ut kunskap om sanningen till själar i mörker. De medel som ges till detta har inte alltid använts så som den självuppoffrande givaren tänkte sig det. Egenkära människor med habegär, som inte själva hade en självuppoffrande och självförnekande anda, har handlat trolöst med de medel som förs in i skattkammaren och de har rövat från Guds skattkammare genom att ta emot medel som de inte har förtjänat på hederligt sätt. Deras ohelgade, hänsynslösa ledning har slösat bort och förskingrat medel som helgats till Gud under böner och tårar.