När kungen genom furstarna fick veta vad Baruk hade läst, gav han genast befallning om att rullen skulle föras till honom och läsas upp inför honom. Men i stället för att bry sig om dess varningar och skälva för den fara som hängde över honom själva och hans folk, kastade han den ursinnigt i elden, trots att några särskilda personer som han hade stort förtroende för hade bett honom att inte bränna (178) den. När denne onde monarks vrede väcktes mot Jeremia och hans skrivare, sände han genast bud om att de skulle gripas. ”Men HERREN hade gömt undan dem”. (Jer. 36:26) Sedan kungen hade bränt upp den heliga rullen, kom Guds ord till Jeremia. Han sade: ”Tag dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp. Men om Jojakim, Juda kung, skall du säga: Så säger HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att kungen i Babel skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur?” (Jer. 36: 28- 29)