"På mig hörde man då och väntade... mitt ansiktes klarhet kunde de inte förmörka. Behagade jag besöka dem, så måste jag sitta främst. Jag tronade då som en konung i sin skara lik en man som har tröst för de sörjande." Job 29:4-16; 31:32; 29:21-25.