Denna viktiga nattvakt borde ha tillbringats av lärjungarna i ädla mentala kamper och böner, vilket skulle ha gett dem styrka till, att bevittna Guds Sons fruktansvärda vånda. Det skulle ha förberett dem på, att se Hans lidanden på korset, att i någon mån förstå naturen av den överväldigande ångest, som Han utstod. De skulle då ha varit bättre i stånd till, att minnas de ord Han hade talat till dem angående Sina lidanden, Sin död och uppståndelse; och mitt i den svåra stundens dysterhet skulle några strålar av hopp ha lyst upp mörkret och upprätthållit deras tro. Kristus hade sagt till dem tidigare, att dessa saker skulle ske. Han visste, vilken kraft som mörkrets furste skulle använda, för att förlama Hans lärjungars sinnen, då de skulle vaka och be.