Många mena, att det sknne vara en stor förmån att få besöka de platser på jorden, där Kristus lefde, att vandra, där han vandrade, att betrakta det haf, invid hvilket han så gärna lärde, och de kullar och dalar, på hvilka hans ögon så ofta hvilade. Men vi behöfva icke gå till Nasaret, Kapernaum eller Betanien för att vandra i Jesu fotspår. Vi skola återfinna hans fotsteg vid sidan af sjuksängen, i fattigdomens kojor, inom de stora städernas trånga gränder och på hvarje plats, där det mänskliga hjärtat är i behof af tröst. Vi böra mätta de hungrande, kläda de nakna och hugsvala de bedröfvade och lidande. Vi böra komma de förtviflade till hjälp och ingifva de hopplösa hopp.