Då Mose såg, hur Israels barn ropade och dansade så uppsluppet, efterapande hedniskt firande och egyptiskt avgudadyrkande, som var väsensskilt från den vördsamma tillbedjan av Gud, blev han överväldigad. Han hade precis lämnat Guds närvaros härlighet, och fastän han blivit varnad av Gud för, att folket hade förnedrat sig själva, och gjort sig en avgud, samt offrat till den; var han till viss grad oförberedd på det ödesdigra uppträdande till Israels fördärv, som han bevittnade. Han kastade ifrån sig stentavlorna, i fullständig modlöshet och vrede på grund av Israels stora synd inför Gud. |