Jag ordnade möten för mina unga vänner. En del av dem var åtskilligt äldre än jag, och några av dem var gifta. En del av dem var fåfänga och tanklösa. Min erfarenhet lät som tomt prat för dem och de brydde sig inte om mina vädjanden. Men jag bestämde mig för att mina ansträngningar för dessa dyrbara själar, som jag intresserade mig så mycket för, inte skulle upphöra förrän de lämnade sig åt Gud. Jag tillbringade flera hela nätter i innerlig bön till Gud för dessa personer som jag hade valt ut och fört samman för att arbeta för dem och be med dem. ( IT 33. 3)